Idag på första maj får en anledning att fundera över sina politiska åsikter. Likaväl hamnar åtminstone jag i att fundera över andras. I min släkt- och bekantskapskrets är det tydligt att vissa röstar utifrån ”drömmen om en bättre värld” och andra med den egna plånboken i åtanke. Kalla mig romantiker, kalla mig kommunist, men jag hör till den första gruppen. Men jag tycker inte att det är lätt! Enstaka konkreta politiska frågor tycker jag ofta är problematiska. Imponeras av de som genast väljer sida. Det ligger i min natur men också i min yrkesutbildning att problematisera, vända och vrida. Många politiska vägval snurrar jag ihop till olösliga dilemman. Lägger man till det svårigheten att hinna/orka/klara att vara helt insatt i varje fråga gör det nästan omöjligt för mig att säga vilken lösning som är bäst. Ibland tycker jag att X presenterar det rimligaste förslaget, andra gånger Y och någon enstaka gång Z (motvilligt). Ur det perspektivet har jag svårt att välja ett parti som helt representerar mig. Ideologiskt har jag däremot inga svårigheter att finna vart jag står. Jag tror (så klart) på allas lika värde, jag tror på jämlikhet och jämställdhet, på djurs rättigheter och på att med makt följer ansvar. Jag tror på humanistiska värderingar och moral, framför kyrkans. Jag tror på att miljö- och klimatförstöring måste bromsas asap. Jag tror inte att alla har samma förutsättningar att välja och att tillgodoseendet av mänskliga rättigheter därför bör erbjudas av staten. Jag tror på att vi måste hjälpas åt, så jag betalar gärna skatt. Jag tror på att vi kan få en bättre värld, tillsammans. Det må ha varit ett kyligt politiskt klimat ett tag –  men alla som är röd-gröna: ställ er upp idag!

image