Varje dag berättas det berättelser om dig. Om ditt liv  nu, förut och i framtiden. Författare är du själv, innehållet ofta djärvt och handlingen ganska enformig. Jag talar om din inre dialog, dina automatiska tankar som pågår hela tiden. Våra tankar är ord och bilder som passerar våra medvetanden, ibland beskriver de verkligheten objektivt, oftare ganska skevt men alltid är de just bara tankar. När vi tänker på det som hände idag, så är vi inte i händelsen utan vi har en tanke som handlar om händelsen.

Som en del av mitt lyckoprojekt läser jag just nu en bok om ACT – acceptance commitment therapy. Men berätta inte detta för någon ACT-kunnig, det är nämligen så att metoden absolut inte ska användas för att bli lycklig eller undkomma psykisk smärta. Däremot visar massor av forskning att det ofta råkar bli just så (omg!). En mår lite bättre helt enkelt. Teorin med alla dess delar är inte komplicerad men lång, så idag ska jag bara dela med mig av min favoritövning (so far). Den bygger på inledningstexten; nämligen att tankar är något vi gör eller har och inte något vi är. Hur mycket uppmärksamhet och energi vi ska ge våra tankar bestämmer vi själva. Och klokt är väl då att välja att lägga fokus på mer hjälpsamma tankar som får oss till att göra viktiga eller roliga saker, och att välja bort tankar som ger oss ångest. Ett sätt att underlätta detta val är att skapa distans till tankarna. Ett metod är att när smärtsamma tankar dyker upp lägga till ”Jag har en tanke om…” ,  t ex ”Jag har en tanke om att jag är jordens sämsta kompis”. Ett annat sätt är att sätta melodi till tanken, t ex ”Nu är det jul igen” och nynna lite för sig själv. Min favorit är dock ”Sätt namn på berättelsen” and it goes something like this:

Ta först reda på vilka favoritberättelser din hjärna har. Därefter ger du berättelserna namn, t ex ”Jag är ensammast i världen” eller ”Det kommer att gå åt helvete för mig” (dessa är mina exempel, den första är ju rent ljug och den andra vet vi inget om men den är i alla fall inte särskilt hjälpsam när jag vill vara glad och energirik). Det finns ofta flera variationer på samma tema. T ex kan berättelsen ”Det kommer att gå åt helvete för mig” både handla om att jag aldrig kommer att träffa någon kärlek – och om att jag inte orkar med mitt jobb. Idag handlade den om att jag kommer bli bänkalkis. När dina berättelser dyker upp till vardags ska du kalla dem vid namn, t ex ”Just det, det här känner jag igen. En gammal favoritberättelse. Jag är ensammast i världen”. Eller, ”Aha! Den här berättelsen, Det kommer gå åt helvete för mig, igen”. När du väl har konstaterat att du känner igen en berättelse och kallat den vid dess namn så har du gjort jobbet. Sedan är det bara att låta den vara. Inte håna tanken, inte motarbeta den. Du behöver bara låta den komma och gå, samtidigt som du lägger din energi på något mer givande. (Fritt ur ”Lyckofällan” av Russ Harris).

En liten övning gör så klart inte särskilt stor skillnad. men visst är det spännande att experimentera lite!?

Här kommer då listan som du bad om Tjecken; veckans nyheter i snabbformat handplockat ur mediebruset av moi med en upptagen småbarnsförälder i åtanke.

Ryssland-Ukraina-grejen: Redan i slutet av förra året startar i Kiev våldsamma protester mot regeringen, efter bl a ett avslutat EU-samarbete. Putin stöder regeringen ekonomiskt, men den får ändå avgå tillsist. Då fryser Ryssland pengaflödet till Ukraina. Presidenten flyr. Protesterna fortsätter. På Krimhalvön vill många bli en egen stat, nära knuten till Ryssland. Putin mobiliserar styrkor för att gå in militärt på Krim. Världen håller andan. I Baltikum kallar man till krismöte rädda att Putin ska göra verklighet av sin uttalade dröm att återupprätta Sovjetunionens gränser. USA sätter in ekonomiska sanktioner. Putin fnyser och kablar ut propagandafilmer om sin egen förträfflighet. Strider pågår nu mellan separatister och den ukrainska militären, där den sistnämnda tappar mark. Ryska trupper sägs delta på separatisternas sida, något som Putin förnekar. Stor Nato-övning i Estland just nu.

Nuon-affären. Regeringen gjorde som bekant en gigantisk förlustaffär när Vattenfall köpte Nuon. När konstitutionsutskottet sedan ska utreda vägrar Maud Olofsson komma på utfrågningarna. I Rapport i veckan fick hon frågan om regeringen kände till affären. Hon vägrade svara. Fick frågan på nytt. Vägrade svara. Och så vidare. Totalt ÅTTA GÅNGER. Reinfeldt svär sig fri.

I Nigeria saknas omkring 280 flickor som kidnappats av den religiösa gruppen Boko Haram för en månad sedan. Nu hotar man med att gifta bort dem. Syftet är att de inte bör gå i skolan. Gruppen är nämligen emot västerländsk skolgång och tycker att det är bättre att flickorna får gifta sig.

Regissören Malik Bendjellol (som gjorde Sugarman), har tagit sitt liv efter tids depression.

När jag skriver detta så ser jag att Tjecklistan inte blir särskilt munter. En slags omvänds tacksamhetsdagbok. Kanske gör du bäst i att stanna i din bubbla. Hålla dig till bebisjoller och occansional kulturnyheter. För, att Lena Andersson skriver på en uppföljare och att Veronica Mars har blivit långfilm är ju helt underbara nyheter! Tvivlar en ändå på mänskans godhet och hoppet för vårt gemensamma universum? Då har jag nåt i rockärmen för dig: Goda nyheter.

Trying not to be. I alla fall. Hjärtesorg har ju en tendens att lägga sordin på stämningsläget under en ganska lång och skakig tid efter den utlösande situationen. Sörja ska en ju göra, vara i känslan och genomleva den. Idag skolkade jag lite från jobbet och låg i min sängkoja och gav sorgen full uppmärksamhet. Vi såg varandra i ögonen, ingen vände bort blicken eller började pilla med telefonen, vi bara var. Nu tycker jag att sorgen kan låta mig gå vidare. Jag vill bli lycklig igen. Googlade fram lite trix och tips och det som visade sig vara grejen just nu är tacksamhetsdagbok. Varje kväll ska man skriva tre saker som man känt sig tacksam för under dagen. Eftersom jag vill bli glad genast tänker jag dubbla den dosen. Helst ska tacksamhetsmeningarna skrivas i en fin anteckningsbok, men jag kör här på blöggy ty inget kan vara finare!

Tack för

  • … Tjecken, min ledstjärna och vän.
  • … systerdottern, 1 år, som idag lyckades ringa ett facetimesamtal till min pappa och blev supernöjd.
  • … försommaren med sina ljuva utomhusdofter.
  • … löpningen som visserligen lätt kan kännas kravfylld men som alltid levererar endorfiner och nöjdhet.
  • … mitt nya hem vilket nu börjar arta sig och kännas riktigt mysigt.
  • … pinterest. Jo, seriöst, pinterest är fakking livet.

Va, har jag redan gjort 6 punkter!? Utvärdering: Trots övningens pretentiösa framtoning och hippieaura finns faktiskt visst forskningsstöd för att den tränar upp nya hjärnspår. Efter kvällens tester kan även undertecknad sätta garantistämpel på denna produkt (långtidseffekter ännu oklara). Men OBS: glöm ej dubblera dosangivelsen. Pöss!

Den aktuella fågeln

Den aktuella fågeln

Dagens femme är en superaktuell person, som populärkulturellt analfabeta jag knappt hade hört talas om för så sent som en vecka sedan: ms Conchita Wurst! Ni vet, eurovisionvinnaren. En femme fatale, i skägg. Med en låt som riktar sig mot hbtq-kritiska ledare i Europa och världen. En låt med tema om den svaga som reser sig ur askan, liksom fågeln Fenix – symbol för odödligheten. Modigt, minst sagt. Och lika viktigt, aktuellt. Till och med i Ryssland där Putin gjort sig känd som bakåtsträvande homofob, så röstade folket på frk Wurst som tredje bästa bidrag. Snacka om att nå fram, att göra sin ljuva stämma hörd. Så härligt att se; hon höjde sin röst och hördes!

Den aktuella femmen

Den aktuella femmen

Ibland känns det som att folk går omkring med alldeles för många och alldeles för självpåtagna skuldkänslor. Det har vi varit inne på ganska ofta, detta med att vara sin egen största kritiker. När det gäller andra däremot. Oh boy. Andra kommer undan med mord. I alla fall så länge de är ”lite osäkra”. Som att inte alla är lite osäkra!? Just nu finns det många exempel i min närhet på personer som jag har friat från skuld just av denna anledning. Det får vara slut med det, jag vill säga så här:

  • Hörrdu min gamla bekanta som har botox i pannan, inte vill kalla dig feminist och som ständigt hamnar i tjafs med folk du knappt känner. Jag vet att det är för att du innerst inne är osäker. Men det är ingen ursäkt längre. Alla är osäkra!
  • Se hit grabben som aldrig vågar prata om dina känslor och därmed ständigt utstrålar likgiltighet på ett sätt som blir knäckande för omgivningen. Jag vet att du är osäker. Men det är ingen ursäkt längre. Alla är osäkra!
  • Du som fryser ut någon. Du som är otrogen. Du som pratar bakom ryggen på folk på jobbet. Jag vet att ni är osäkra. Men det är ingen ursäkt längre. Alla är osäkra!

Osäkerhet rättfärdigar inget av ovanstående beteenden. Jag har också skyllt på min osäkerhet, t ex när jag backat istället för att stå upp för något eller när jag beter mig illa i relationer. Men det är färdigt med det. Och lika bra så, för det finns ju som bekant bara ett sätt att komma över sin osäkerhet och det är att utsätta sig. Vara modig. Och vill vi göra kloka val här i livet så måste vi alla vara modiga, för ja, alla är osäkra.

Det hann bli sen kväll innan jag kom på att det är min tur att skriva. Tiden går så snabbt, känns som att det är varannan dag två gånger om dagen. Det finns så klart en komponent av krav och stress i vår bloggutmaning (100 inlägg på 100 dagar), men jag känner också att det kommer bli tråkigt bär den är över. Vad kommer hända med bloggen då? Kommer prestationsångesten ta över och bara lyckade inlägg publiceras? Känner jag mig själv rätt så tittar vi då på ca 1 inlägg var tredje månad, från mig. Det vore ju inte så bra, den press som finns tvingar ju fram viss kreativitet. Den vill en ju inte bli utan. Tåls att tänka på. Sova på. Natti natti bloggi!

Jag skulle ju skapa ett hem i vitt denna gång. Hålla det neutralt för en lugn miljö där allt matchar. Elegant. Vuxet. Men vet ni? Det är ju så kul att måla! Inte att slipa, inte att tvätta, inte att spackla och slipa IGEN, men att lägga på det där andra varvet och nervöst riva tejpen. Stora drag och snabba resultat. I allt finner jag detta så oerhört tillfredsställande. Här har det vita plötsligt ackompanjerats av en blågrön vägg, och hoppsan! en blågrön stol av färgen som blev över. Det blev gula skåpsinsidor i köket, och hoppsan! en gul kruka av färgen som blev över. Och det är inte slut ännu: en pall behöver få färg, och en karmstol. Sen ska här ju in en matta och tavlor ska upp på väggarna. I hallen (som dock får vänta till hösten) planerar jag en tapet med grönarödgula papegojor, för att matcha tropiktemat i min dröm om ananaslampan nedan alltså. Kanske är detta nya hem en enda stor symbol för den jag är just nu. Kämpar för att vara sval, inte stöta mig med någon, imponera på alla. Utfall: hamnar i politiskt gräl på facebook, tappar minaSL-kort på löpande band, kastas liksom en tonåring mellan illa dolda känslor samt – så klart – går ovetandes runt med en stor färgklick i håret en hel måndag i början av maj. 

l'ananas

Drömlampan kommer från Zara home (tror jag)

men när jag med tveksamt utfört pincettgrepp försöker plocka en smula från mitt byxben och stoppa det i munnen bara för att upptäcka att det inte alls är lite lite ostmacka utan en klick halvtorkad målarfärg är det nog dags att sätta lock på såväl färgburk som vinflaska, ställa undan brödrosten och hoppa i säng, visst?

Idag på första maj får en anledning att fundera över sina politiska åsikter. Likaväl hamnar åtminstone jag i att fundera över andras. I min släkt- och bekantskapskrets är det tydligt att vissa röstar utifrån ”drömmen om en bättre värld” och andra med den egna plånboken i åtanke. Kalla mig romantiker, kalla mig kommunist, men jag hör till den första gruppen. Men jag tycker inte att det är lätt! Enstaka konkreta politiska frågor tycker jag ofta är problematiska. Imponeras av de som genast väljer sida. Det ligger i min natur men också i min yrkesutbildning att problematisera, vända och vrida. Många politiska vägval snurrar jag ihop till olösliga dilemman. Lägger man till det svårigheten att hinna/orka/klara att vara helt insatt i varje fråga gör det nästan omöjligt för mig att säga vilken lösning som är bäst. Ibland tycker jag att X presenterar det rimligaste förslaget, andra gånger Y och någon enstaka gång Z (motvilligt). Ur det perspektivet har jag svårt att välja ett parti som helt representerar mig. Ideologiskt har jag däremot inga svårigheter att finna vart jag står. Jag tror (så klart) på allas lika värde, jag tror på jämlikhet och jämställdhet, på djurs rättigheter och på att med makt följer ansvar. Jag tror på humanistiska värderingar och moral, framför kyrkans. Jag tror på att miljö- och klimatförstöring måste bromsas asap. Jag tror inte att alla har samma förutsättningar att välja och att tillgodoseendet av mänskliga rättigheter därför bör erbjudas av staten. Jag tror på att vi måste hjälpas åt, så jag betalar gärna skatt. Jag tror på att vi kan få en bättre värld, tillsammans. Det må ha varit ett kyligt politiskt klimat ett tag –  men alla som är röd-gröna: ställ er upp idag!

image