Bild från VK 19/5 2012

Idag, alldeles nu just, fick jag en släng av kombon ivrigt hetsig nyfikenhet (grundaffekt Intresse) och uppihejsan-glädje! Insåg att Lovisa, lface, Nyström återupptagit sitt bloggande tidigare i år utan att jag märkt det. Och alltså. Jag tror banne mig jag älskar henne. Och inte så att jag känner henne. Utan det är väl mer en dyrkande slags kärlek, på avstånd. Som slog ner i mig som självaste blixten den gången, jag tror det var 2003, när hon sjöng som mellanakt till Klungans show i KFUM:s lokaler. Tror David Sandström var med. Showen var rolig, verkligen. Men hon. Det var nåt helt annat. Hennes röst är så naken och rakt på sak. Och känns som hemma. Som Västerbottens inland, barrdoft, kvällsdopp i tjärn och hjortronmyr. Har snubblat över hennes blogg när hon tidigare haft en och tyckt att den varit geni. Sann, varm, modig, tuff och rolig. Min inte så hemliga dröm är såklart att få vara hennes vän. Att se världen genom hennes ögon är för mig ren och skär magi. Kan till och med göra att jag försonas med medeltiden. Kom stenhus med valv efter valv, allt är förlåtet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation