Stress i kroppen hela dagen. Som accelererar. För att jag trots månader av planering inte kan känna mig säker på att jag har läget under kontroll. Och för att det finns parametrar som jag aldrig kommer kunna kontrollera. Inför lördagens firande av ettårig son. Stress är ju en form av rädsla, som kan variera i styrka. I grundläget är jag nu nog på 5/10 i intensitet, med potential att flyga upp i högre tal vid motgångar och oförutsedda händelser. Att ha många gäster samtidigt är mycket sällan njutbart för mig. Hjärnan går konstant på högvarv för att inte glömma någon liten detalj som kan få någon i sällskapet att känna sig osedd, förbisedd. Vilket skulle få mig att skämmas. Orimligt, javisst. Men känslor lyssnar sällan till rim och reson. Så jag dammsugar lagårn, torkar fågelskit från farstubron, skriver listor, tänker ut samtalsämnen och aktiviteter. Ligger vaken på nätterna och tänker på tårtbottnar och tipspromenad. Plus min oförutsägbara mamma. Som saknar social styrsel. Stress!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation