Idag är andra dagen som jag lyckats få barnet att somna i vagnen, alltså därigenom undvikandes mitt-på-dagen-amningen! Efter en veckas intensiva försök. Jag ser ett annat liv där framme, glimta och glimra. Ett liv då jag ej längre fungerar som vandrande napp. Alltså, missförstå mig rätt. Jag är nöjd över att ha ammat mitt barn. Men nu får det vara nog. Så när han efter de vanliga protesterna och försöken att klättra ur vagnen började lugna sig, klippa med ögonen och sedan falla i djup sömn så kände jag explosiv förlösande glädje. Dansade inombords, men fortsatte gå i samma takt nynnandes blinka lilla stjärna. Försiktiga steg, luggen i ögonen och låren envist skavandes mot varandra. Men så förbannat lycklig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation