Jag tror att jag varken är bra på att se vad jag är riktigt dålig eller riktigt bra på. Det är skönt att ligga i mellanzonen och prata om små skavanker och tillkortakommanden, sådant som egentligen gör en till någon som är lättare att tycka om. Som att jag är en person som har svårt för småprat, inte kommer ihåg folks namn, gör viktiga saker i sista sekunden eller som är dålig på att hantera pengar. Idag är inte dagen då jag ska ta itu med att sätta ord på mina allra största brister. Men en regnig tisdag kan vara en dag så god som någon att fundera över vad jag egentligen är duktig på. Och försöka göra det utan att darra på manschetten, ta tillbaka eller dra ifrån.

Kanske börja med något lättare, för att värma upp lite. Som att jag är duktig på att hitta och behålla goda vänner. Något som jag tror hänger ihop med att jag medvetet övar på att bli bättre på att säga vad de som finns i mitt liv betyder för mig. Jag har blivit allt bättre på att våga prova nya saker, så som löpning, akvarellmålning, improvisationsteater, gitarrspelande, bilkörning eller Zumba. Jag är bra på att lyssna på musik, hör oftast under de första tjugo sekunderna av en låt om det kommer vara något jag gillar. Lyssnar noga, med hela mig, text och melodi är lika viktigt. Jag är riktigt bra på att göra söndagsfrukost, vilket jag tycker handlar mycket om brett kvalitativt utbud samt små lyxdetaljer. Samt gärna en spellista som sätter stämningen för hela kalaset. Är bra på att göra spellistor för specifika syften. Skulle gärna ha en spellista för livets alla skeden. För för mig är det redan som en film. Händer inte det jag vill, spelas andra scener upp för mitt inre öga. Jag har gett väldigt mycket på alla jobb jag någonsin haft. Maxat som försäljare av antikviteter, vårdbiträde, biografvaktmästare, parkarbetare, telefonförsäljare, lägerchef och nuvarande anställning inom vården. De som anställt mig har aldrig ångrat sig, förutom en ilsk tant som faktiskt gav mig sparken. Jag skulle sälja smycken i hennes stånd på Noliamässan. Men hon tyckte helt enkelt att jag var för ful/sjaskig för den uppgiften. Kan hon nog ha haft rätt i. För de normer hon ville att jag skulle passa i har jag aldrig strävat efter. Vilket jag är glad för. Jag är bra på att låta mig dras med, dras med in i en films värld, i festlig stämning, i någon annans berättelse och känsla. Jag är trogen. Jag älskar helt. Jag är alltid ett glatt fyllo. Det är svårt att chocka mig, jag är bra på att behålla jämvikt. Jag dansar som om ingen skulle kolla. Eller som att ifall de kollar så utgår jag ifrån att de gläds med mig. Jag väljer att tänka att alla är goda och vill varandra gott och jag kämpar för att hålla fast vid det. Jag vill vara bra på att se det vem jag än tittar på.

Jag är bra på att säga ja. På att stötta och utmana. Det kan jag. Ja.

Det får räcka. Utmaningen idag blir att låta det stå som det nu står. Klarar jag det har jag gjort ett framsteg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation