Vi spelar ju alla ett antal olika roller i vår vardag. Vissa av dem känner vi oss mer bekväma i. Andra är trixigare, kan kännas som att åla sig i en insvettad polyesterkostym som är för trång, som hela tiden åker upp i rumpan och som ger ett glapp mellan byxben och strumpa. En sån roll för mig är när jag träffar skogsarbetande farbröder eller jägare ute på tomten. Vilket alltså händer rätt ofta i min vardag. Deras version av småprat innefattar oftast att de frågar saker om gården. Typ vilket uppvärmnings- eller avloppssystem vi har, hur gammal är pannan, vad jag anser om naturvärdet av att ha antingen nötdjur eller får betandes, snicketisnack om fordon eller maskiner, avverkningsplaner eller kanske lokal historia. Vissa gånger har jag ingen aning om vad frågan innebär. För mig är det lite som när jag pratar med en dansk person. Jag försöker svara med olika huvudrörelser och ljud som jag gissar är lämpliga, har ingen aning då jag max förstår vart tredje ord. Samtidigt som jag står i min rejälaste pose, kanske om jag har tur, med en hand stadigt vilandes på typ en spade eller grep (gör det lättare att komma in i rollen) och med grova kängor på fötterna.

 

En annan sån roll är när jag ska träffa en banktjänsteperson och prata om min ekonomi. Vilket jag gjorde häromdan. Det tycker jag gränsar till att gå till tandläkaren, eller frisören. I en perfekt värld skulle jag tvätta och kamma mig noggrant inför mötet, samt försöka samla all relevant information i en snygg mapp. Men så blev det inte den här gången, otvättad och okammad med papprena hastigt nedtryckta i väskan hastade jag iväg. Beredde mig på att putsa sanningen så att jag inte får allt för mycket bannor. Och började säga allt om mina goda intentioner, allt på en gång. Alltså, jag har tänkt utöka mitt pensionssparande och jag skulle snart vilja upprätta ett långsiktigt sparande både till mig och barnet och kan vi prata om ett billån och om jag gör allt det här kan du säga hur vi ska ställa om huslånet. Med ett ansiktsuttryck som i lika delar kommunicerar vilja till att verka kompetent och en illa dold strykrädsla. Lite som när jag bedyrar att jag ska börja med tandtråd och flourskölj dagligen till tandläkaren eller inpackningar och värmeskyddande produkter till frisören. Jag biktar mig och ljuger, om vart annat, till personer i dessa tre yrkeskategorier. Hjälp mig och visa mig nåd i min ofullkomlighet. Ingen älsklingsroll.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation