Har nog alltid haft svårt för att bedöma vad av allt jag känner och tänker som jag bör ta fasta på. Vad som är hjälpsamt och vad som inte är det. Reflexmässigt är jag en inverterad version av min mamma. Hon har alltid krävt omedelbar behovstillfredsställelse. Så jag vägrar släppa fram några behov. Det är destruktivt. Så då skämtar jag om det. Och så kom Hannah Gadsby med Nanette. Och deklarerade att hon skulle sluta att skämta på sin egen bekostnad. Sluta frysa sina livsberättelser vid traumapunkten. Det kändes viktigt och sant.  Men vad ska jag då istället göra? Låta hela berättelsen ta plats. Början, mitten och slut. Var nu slutet är. Och var det nu började. Allt.

hannagadsby

Nu är jag så trött. Det började väl med ett krossat hjärta, sedan en graviditet, en depression och blodfattighet. Flera år av att ha svårt att andas. Fast ändå aldrig stanna upp. Av att vägra släppa fram några behov. Gråta på ensamma kvällar. Vara vaken långt in på nätterna. Prata med ingen alls. Framtvinga tystnad. Bara fortsätta gå på.

Nu har jag i alla fall en känsla av att inte riktigt sitta ihop. Uppdelad i så många enheter, inne i så många viktiga, kanske livsviktiga processer. Känns som att jag inte är närvarande i någon av dem. Frånkopplad. Tappar minnet och styrseln. Och Katten, du har rätt, kanske tappar jag till slut bort mig själv nånstans där jag inte längre går att hitta. Om jag inte hittar ett sätt att stanna upp och nysta upp allt. Kanske går hjärnan sönder så att jag blir en annan. Så tänker jag nu. Men så kan det plötsligt komma en tanke om att äsch, det är nog bara PMS, det är vintern, den jäveln, det är den mest arbetsintensiva perioden nu, du är bara trött, det är för att du lever ensam, ingen som frågar dig hur du mår. Så tänker jag att det är att jag känner efter för mycket. Sov lite så går det över.

Slutet, eller början på en ny berättelse, är ju att efter vi pratat, Katten, så pratade jag med min chef. Min milda och handlingskraftiga chef, rättfram dam i 45-års åldern. Hon strök möten, ströp inflöde och gav mig fjärrinloggning. Ett fönster att hinna ikapp, nysta upp, dessutom ifrån soffan hemma om jag skulle vilja. Och efter det samtalet så har jag sovit tre hela nätter. För första gången på jag minns inte när.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation