Helgen på västkusten öppnade för många nya tankar. Eller, nya perspektiv på gamla tankar. Vid en middag fick jag frågan om jag var medlem i något politiskt parti. Och det var jag inte. Har aldrig varit. Utan att jag egentligen kunde säga varför. Kanske för att jag haft någon idé om att jag måste vara mer insatt i hela det partiets program samt de övriga partiernas dito. Som att det då skulle krävas av mig att jag var en fullfjädrad debattör som till fullo skrev under på allt det partiet stod för. Som att det när som helst skulle kunna kika fram nån översittartyp som skulle förhöra mig på partiets politik och dessutom Afrikas länders alla huvudstäder, kungalängden och Newtons lagar, för att liksom försäkra sig om att jag var myndig uppgiften att ge mig in i politiken. Jag har tänkt att partipolitiken inte är något för mig, för att jag inte är smart/allmänbildad nog. Efter att ha gått fakking speciallinje för overachievers på gymnasiet och sedan läst på universitet i nästan sex år. Tack för det, inre mobbare.

Det har guppat i mitt bakhuvud rätt länge, det här att det är dags att flytta fram positionerna och bli mer tydlig, i alla fall gentemot mig själv. Det här året. Valåret. Och det var som att det var helt självklart vilket parti jag ville gå med i när jag fick frågan. Det hade väl legat ett bra tag och guppat i det förmedvetna. Feministiskt initiativ såklart! Med skarpa Gudrun.

image

Om någon ska föra min talan så är det givetvis hon. Jag vill vara ett vi med henne och alla andra FI:are. Jag som aldrig vill vara vi (får bli ett annat inlägg). Känns helt rätt. Och jag lovar också i och med detta mig själv att våga ta debatten mer. I år och framöver. Att säga vad jag tycker, även om jag är rädd att bli tilltryckt och även om det blir obekvämt i fikarummet, på familjeträffen eller middagsbjudningen. Det ska jag ge blanka fan i och hålla huvudet högt.

En som jag har som förebild i detta är Nina Ruthström. Hon är smart, modig och ödmjuk. Jag älskar hur hon så rakt och tydligt står för vad hon tycker, vågar vara arg, konfrontativ när det behövs, och att hon också lyfter vikten av att visa hela känslospektrat. Hon gör det helt enkelt förjäkla bra. Kolla in Ninas blogg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation