Idag vill jag berätta något om min kärlek till

STINA WOLLTER

Hon kom in i mitt liv en sommar i början av årtusendet. Jag var bara några år och tjugo. Hon höll i ett program på p4 lokalradio. Jag jobbade på hemtjänsten, cyklade varje dag mellan gamla människors ensamma små lägenheter. Diskade, städade, manglade och pratade liv och död och väder med människor som alla levt mycket olika sorters liv. Och emellan gårdarna hade jag Stinas smekande varma stämma i öronen genom hörlurarna till en liten radiospelare jag fått gratis på någon slags mässa. Ljudet var knastrigt och sprakigt, men hon klev rakt in i mig. Hon bar mig den sommaren. Hennes sätt att prata med människor på det där radioprogrammet hjälpte mig, på jobbet med människorna nära döden och utanför jobbet, med min egen oro där jag stod och skulle börja leva livet. På egen hand. Säkert hade jag henne som en slags modersfigur, och också som en förebild och vän. Hennes sista dag på jobbet fick jag panik. Panik över att hon inte skulle vara kvar där och bära mig. Men också över att jag inte förmedlat vad hon betytt för mig, fast jag så ofta velat. Så jag skrev ett mail. På hennes sista dag. Efter sändningens slut. Visste inte om hon skulle hinna se det. Men det gjorde hon! Och hon skrev tillbaka! Det var för mig helt ofattbart underbart, blev yr och full av sockerdricksbubbel i hela kroppen. Tyvärr har jag inte längre kvar hennes meddelande, för några år därefter så uppdaterades min mailserver och alla mina mail försvann. Jag sörjde länge att det gick förlorat. Var mer ledsen över det än gamla kärleksbrev som hade funnits där. Men känslan jag fick när det mailet kom, den kommer jag alltid att komma ihåg. Stina. Då visste jag inte mer om henne än att jag ville vara i den värme som jag känt via sprakiga hörlurar.

Flera år senare förstod jag att hon fanns som programledare för Karlavagnen. Och att hon var en färgsprakande fantastisk konstnär. Och illustratör, pedagog och föredragshållare. Och att hon skriver låtar och sjunger. Ja, och att hon är släkt med en känd svensk skådespelare som hon också tävlat tillsammans med i På spåret. Allt det här är ju fantastiskt och fint. Men hon var spektakulär för mig redan innan.

Här går det till exempel att hitta hennes röst. För hon har ett eget radioprogram i p4 igen. Söndagarna med Stina Wollter. Där går det att ta del av fina möten mellan henne och sådana hon valt ut. Men in i min vardag kom hon igen innan det här radioprogrammet satte igång. Via Instagram. Där hon på ett klurigt, rättframt, modigt, vackert och varmt sätt tar plats. Jag älskar henne. Alltså verkligen. Och är så tacksam för att hon släpper mig in i hennes värld. Det är så som det kan bli då och då för mig, att jag så himla gärna vill göra som Skorpan när han är fasttagen innanför muren och kastar sig i den gamla farbrorns famn och utbrister: Hjälp mig, rädda mig, säg att du är min farfar! Stinas röst och person känns som något jag vill vara familj med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation