En kväll med saltvattenshår och sand i skorna åkte jag och Olivia hem från nån ljuv Gotlandsstrand i hennes guld-Saab. Och precis innan vi kom hem såg vi en sån där löjligt vacker persikofärgad solnedgång över södra hällarna i Visby. Och när vi stannade bilen för att ta in prakten så kom den här låten på bilstereon. Så vi höjde till max, hoppade och skramlade ur bilen och dansade. Tände nog också en cigarett. Och tog in. Allt. Ja, det var vad vi gjorde. Och det är en sån stund som jag kan plocka fram och känna på och vara så ininordens glad att jag lever.

Att det låter som en ultraklyscha ger jag härmed blanka fan i. Och skickar ut en önskan till universum om mer sånt. Snart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation