Jag är kass på att säga förlåt. Har aldrig riktigt kunnat det. Är uppvuxen i en miljö där ingen har bett om förlåt för något. Vi hade explosiva bråk och efteråt drog sig alla tillbaka till sina hörnor. Därefter låtsades vi kollektivt som ingenting. Tills nästa bråk utbröt. Men jag kan inte skylla på det längre, tycker jag. Har varit medveten om denna brist allt för länge. Har haft för mycket tid att öva upp förlåt-färdigheter. Men istället för att öva har jag gjort en kombination av att fortsätta låtsas som ingenting när jag tabbat mig och helt sonika undvikit situationer där jag anat att någon typ av konflikt skulle kunna komma att uppstå. Känner nu att det börjar närma sig skarpt läge. Som så mycket gör när en blir förälder. Till någon som kommer att ta efter en del av ens goda och kanske då inte så goda egenskaper. Det finns lite olika sätt som jag kan ta mig an detta. Jag skulle kunna ta mig en funderare för att komma på vilka jag har betett mig illa emot i dåtid, och sedan börja öva på att ursäkta mig. Eller så skulle jag kunna sätta igång och bete mig lite halvkymigt mot folk i min närhet för att sedan få tillfälle att öva. Vad göra? I mitt lilla valdistrikt röstade 18,6% på SD. Det gör mig arg nåtsåförbannat. Bra utgångsläge för att gå ut och mucka gräl. Och sedan öva på förlåtet. God modellinlärning för alla inblandade skulle jag tro.

Gillar typ ingen i min fakking kommun. Så är det.

Fe’låt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation