I etthundra dagar i sträck har vi, Tjecken och jag, skrivit något här på bloggis. Det har varit lite jobbigt. Det har också varit utvecklande och lärorikt, och det fick oss att komma igång med skrivandet. Det har varit ett sätt att kommunicera med varandra och oss själva. Personligen har jag inte gått tillbaka och läst, men gjorde jag det skulle jag säkert se hur det skildrat min vardag, även om vi inte skrivit i dagboksform. Jag har haft blandade känslor inför att skriva här, och har blandade känslor inför att de hundra dagarna nu är över.

Bloggis slutar dock inte med det. De kommande hundra dagarna skriver vi vidare i ny form. Mycket fokus kommer att läggas på känslor. Vi delar en gemensam fascination, en hat-kärlek om du vill, för känslor, men också ett mer rationellt, vetenskapligt intresse och skrev faktiskt vår examensarbete i ämnet affekter. De känslor vi alla upplever, sorg, besvikelse, irritation, panik, går alla att bena ner till åtta grundaffekter som delas av alla människor överallt i världen. De är vårt nedärvda system som genom nervsystemet signalerar till oss själva och kommunicerar till andra, vad vi behöver göra. De har alltså socialt reglerande funktioner (t ex intresse och skam), men också rent livsuppehållande (t ex rädsla). Av de åtta grundaffekterna är en neutral (förvåning), två positiva (glädje och intresse/nyfikenhet) och fem negativa (ilska, ledsnad, rädsla, skam/skuld och avsky/avsmak).  De kan alla kännas från svagt till starkt (t ex från nöjd till överlycklig) och blandas samman till olika känslor (t ex brukar besvikelse beskrivas som en blandning av ilska och ledsnad). De flesta av oss upplever i någon mån samtliga grundaffekter varje dag. Oftast är vi dock inte alltid helt medvetna om det. Inte heller vet vi alltid vad vi ska göra med känslan. Behöver man t ex agera ut sin ilska för att bli kvitt den? Varför blir man så arg när man blir rädd? Varför gråter jag när jag är arg? Varför kan jag inte undvika ångest (en diffus form av rädsla)? Varför blir skam ofta destruktivt?

Forskning visar att personer som är bra på att identifiera sina känslor, förstå dem och agera utifrån dem på ett funktionellt sätt har bättre självkänsla och färre destruktiva beteenden (t ex självskada, alkoholbruk och ätstörningar). Dessa förmågor är inte något medfött utan inlärda och därmed möjliga att lära om! Därför kommer vi att dela med oss av våra upplevelser och erfarenheter och på så sätt hjälpa oss själva, varandra, och eventuella andra läsare att utveckla dessa förmågor. Det är vad vi hoppas. Häng med!

Stay-Tuned-300x232

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation