Jag vet inte riktigt var det är för affekter i att ha tråkigt. Är det brist på affekter, kanske? Samtidigt skulle jag inte säga att det är neutralt att ha tråkigt; ofta är det ju ett tillstånd vi vill bort ifrån – trots att det sägs att det är bra för oss att ha tråkigt ibland.  Nyttigt för återhämtning och kreativitet, säger dom. Något klarare uppfattar jag känslan av rastlöshet – då börjar vi ana någon slags inre oro. Vad händer när vi inte gör något åt den? Kanske går den över. Ofta tycker jag att den växer, blir till tydligare ångest. En ångest som kanske måste begripliggöras för oss genom att tänka på potentiella hot. Vilket väl får den att växa. Till tårar över ett tankar om framtidens olyckor.

Nu är det sommar. Par och familjer försvinner till lantställen, släktingar och privata bjudningar. Singlarna står tafatt kvar, uttråkade och rastlösa. Semestern blir till ångest snarare än vila. Strategier mot detta bör dels vara att hålla koll på tankeinnehållet (tråkigt=bra, rastlös=varning för att tankarna kan dra iväg, ångest= oops you did it again), men också att undvika tråkighet. Generellt avråds väl undvikanden, men har man som jag bara tre veckors semester kanske man inte vill lägga den på affektexponering och  självutveckling till vilket pris som helst. I den mån det är möjligt har jag nu bestämt mig för att göra så mycket planer som möjligt. Har i år varken pengar eller känslomässiga förutsättningar för att göra detta till min drömsemester, men det kan bli rätt schysst och kul – det tror jag. Mest ser jag fram emot umevecka med mitt livs Tjex. Säkerligen kommer trippen att gå att följa här på bloggen – så alla, uttråkade eller ej,  kan hänga med!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation