Ja egentligen har den levat hela tiden – i våra hjärtan och samtal. Ändå har det inte blivit mycket skrivet denna höst. Stressymtom och hjärtesorg och tilläggsvarv i livskarusellen har effektiv hållit oss borta från tangentborden. Men nu, nu är det jul för fan.

Jag firar en traditionell jul. Helgen har ägnats åt typiska hemvändaraktiviteter såsom glöggmingel, titt på stans nybyggen och blixtsnabba, socialfobiska duckningar på Åhléns. Under kvällen har jag lagat vegetarisk julmat som senapsaubergine”sill”, mandel”kött”bullar, picklade grönsaker, ischoklad och marsipangodis. Därtill ska det göras chèvreknyten med fikon, citrussallad, cashewnötspaté, grönkålssallad med aprikoser, ädelsostcheescake, rotsakslåda och syrlig rödkålssallad med äpple - det gäller att imponera på köttätarna för att hjälpa polletterna deras att trilla ned. Kött är mord, ju.

En annan väldigt klassisk del av julfirandet är att tacksamt glädjas åt det en har och generöst giva till de som mindre har. Det är därför folk nu öppnar sina dörrar, armar och hjärtan och bjuder in tiggarna till sina hem, överöser dem med gåvor, pengar och varm mat.

Eller hur det nu blev med själva efterlevandet av allt som sägs runt juldukade bord, vid korvkiosken, på Systemebolaget och i överhettade telefoner under friska vinterpromenader.

Här och var läser jag utrop om att tiggeri bör förbjudas i Sverige. På DN debatt går att läsa att en lag mot tiggeri ska tvinga Rumänien att ta hand om sina fattiga. En släkting attendade ett facebookevenemang med namnet ”Stoppa tiggarna utanför Ica”. SD håvar in röster på att föreslå att vi ska ”hjälpa dem där de är”.  Vanligt folk vill inte skänka till de som tigger då de övertygats om att pengarna går till ligor.

Jag tror så här. Rumänien har hittills inte direkt imponerat på mig vad gäller att ta hand om romer och andra utsatta. Att vi kriminaliserar tiggarna kommer så klart inte göra någon skillnad på denna punkt. En förändring i Rumänien kan möjligen komma till stånd på lång sikt om EU tar fram regler för att länder som inte följer mänskliga rättigheter, erbjuder sociala skyddsnät eller förföljer folkgrupper skall uteslutas ur unionen. De personer som tigger och fryser på våra gator i kväll behöver hjälp NU. Det är inte roligt att tigga. Det tror jag att vem som helst kan förstå. Men man gör nästan vad som helst för sina barn. Och att det sitter människor och fryser på våra gator, för några ynka kronor om dagen, säger väl en del om den situation de lämnat. Att kriminalisera tiggarens försök att bryta sig ur fattigdom och brist på sjukvård för sina barn, innebär att ett lagligt lösningsförsök försvinner. Endast kriminella alternativ återstår.  Värt att tänka på är att trafficking, människosmuggling och slaveri är redan förbjudna. Om det är det man vill bekämpa så finns det redan lagar. Och den som tror (trots polisens stora utredning som visar motsatsen) att tiggarna utnyttjas av kriminella nätverk bör följaktligen se tiggarna som brottsoffer i än större behov skydd och skadestånd. 

Kläder, pengar, mat och värme behövs nu. Vi kan inte vänta på att Rumänien ska lösa sina problem. Som att vi inte skulle behandla de som får livmoderhalscancer idag, bara för att de som växer upp nu har fått vaccin och kommer att slippa sjukdomen. Samtidigt: I förlängningen hoppas jag att Sverige kan vara ett föregångsland i att behandla alla människor som människor, i att erbjuda sociala skyddsnät för alla EU-medborgare (vi har ju faktiskt helt frivilligt tackat ja till EU genom en högst demokratisk process), och i att genom politiska påtryckningar och bistånd förbättra situationen för de som vill bo kvar i sitt hemland under drägliga förhållanden. Det handlar inte om att vi ska välja mellan att hjälpa dem här eller där. Båda behövs. Nu.

Det vore jättefint om vi genom manifestationen ”Stoppa tiggarna utanför Ica” kunde stoppa fattigdomen. Det vore jättefint om det var städat och tjusigt utanför Ica, och om fattigdom var något abstrakt vi bara läste om i tidningarna. Det är inte alltid en blir tacksam över att ställas ansikte mot ansikte med sina privilegier. Baksidan är skuldkänslor över att en inte gör mer. Och ja, DET kanske vi kan stoppa med ett förbud mot tiggeri. Men det är självbedrägeri av monumentala mått om någon tror att det gör världen bättre och livet lättare för den som tigger.

Vill du bli glad i jul? Prova att skänka en slant. Mina två sista stockholmsdagar innan jul bar jag runt på en fryspåse full av mynt (parkeringspengapungen från ett liv när jag hade bil). När jag mötte tiggare tog jag en näve och släppte i pappersmuggen. Hoppades att det kunde hjälpa lite. Reaktionerna värmde länge. Jag blev också tacksam. Så många gånger har jag bara gått förbi, ja de allra, allra flesta dagar är sådana. Jag är ledsen över att jag inte ger mer, över att det inte finns någon riktigt bra snabb och långsiktig lösning och över att jag så sällan vågar ta viktiga debatter av rädsla att ”förlora”. Och jag är tacksam över att det är just dessa val jag står emellan. Istället för att måsta välja om jag ska svälta bredvid mina barn eller resa långt bort till ett iskallt land och tigga på gatan med hopp om att kunna skicka hem en slant. Från och med nu Tjecken. Från och med nu tar vi debatten. Haters gonna hate, bla bla, men nu tar vi den. Nu tar vi den, nu tar vi den, nu tar vi den, nu tar vi den. Skål!

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation