Intresse-nyfikenhet är alltså en av de två positiva grundaffekterna. Lätt att glömma tycker jag, att det finns ett alternativ är nöjd-glad om man vill känna något positivt. I och med att bloggen fick affektinriktning började jag på prov att leta intressekänslan i mig. Jag har noterat att den ofta är kortvarig för mig och om jag vill behålla den får jag aktivt försöka återföra mig till känslan om och om igen. Som när jag på löprundan idag skulle utforska en liten ö nära mig; eller när jag såg en spännande dokumentär igår. Snabbt ointresserad och ville göra nåt annat, nåt vardagligt, samtidigt var det ganska lätt att hitta tillbaka till känslan av att vilja veta mer. Och du vet när du känner dig riktigt engagerad i någon fråga eller aktivitet? Det måste väl vara intresse och nyfikenhet? Bland annat i alla fall. Du vill veta mer, får massa associationer, lyssnar fokuserat. Det är en härlig känsla! Och när en mår dåligt kanske detta med intresse och engagemang är ett lättare sätt att må lite bättre än att tänka happy thoughts? De kan ju lätt kännas krystade, ja rent provocerande.

Jag har gäster i kväll, vi tittar på fotboll ihop. Jag brukar inte kolla så mycket fotboll till vardags, men nu ska jag se till att intressera mig; engagera mig i spelet och spelarna och se vad VM har i sin affektrockärm.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation