image

 

Sista raden ovan: ”Redan det mycket primitiva livet kunde sålunda tolka sin omvärld, reagera på inre förändringar och röra sig mot det som var bra och dra sig undan sådant som var skadligt”. Klippet är ur en bok om psykosomatisk, kapitlet om affekter. Tänker att jag just nu inte fixar det som en simpel tarmbakterie har kunnat i en miljon år. Magkänslan är helt off och jag rör mig på måfå genom livet. Och inte är det det att jag inte känner något alls – det är ju min stora dröm – nej, signalerna är uppskruvade till max och jag lyckas inte skilja logiska rädslor och rimlig sorg från inbillade faror och överreaktioner. Liksom ”Hallå magen, jag fattar inte! Vad vill du? Nej inte äta igen, jag menar vad vill du med livet!?”. Den bara knorrar lite till svar, bränner till och tystnar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation