Varje dag berättas det berättelser om dig. Om ditt liv  nu, förut och i framtiden. Författare är du själv, innehållet ofta djärvt och handlingen ganska enformig. Jag talar om din inre dialog, dina automatiska tankar som pågår hela tiden. Våra tankar är ord och bilder som passerar våra medvetanden, ibland beskriver de verkligheten objektivt, oftare ganska skevt men alltid är de just bara tankar. När vi tänker på det som hände idag, så är vi inte i händelsen utan vi har en tanke som handlar om händelsen.

Som en del av mitt lyckoprojekt läser jag just nu en bok om ACT – acceptance commitment therapy. Men berätta inte detta för någon ACT-kunnig, det är nämligen så att metoden absolut inte ska användas för att bli lycklig eller undkomma psykisk smärta. Däremot visar massor av forskning att det ofta råkar bli just så (omg!). En mår lite bättre helt enkelt. Teorin med alla dess delar är inte komplicerad men lång, så idag ska jag bara dela med mig av min favoritövning (so far). Den bygger på inledningstexten; nämligen att tankar är något vi gör eller har och inte något vi är. Hur mycket uppmärksamhet och energi vi ska ge våra tankar bestämmer vi själva. Och klokt är väl då att välja att lägga fokus på mer hjälpsamma tankar som får oss till att göra viktiga eller roliga saker, och att välja bort tankar som ger oss ångest. Ett sätt att underlätta detta val är att skapa distans till tankarna. Ett metod är att när smärtsamma tankar dyker upp lägga till ”Jag har en tanke om…” ,  t ex ”Jag har en tanke om att jag är jordens sämsta kompis”. Ett annat sätt är att sätta melodi till tanken, t ex ”Nu är det jul igen” och nynna lite för sig själv. Min favorit är dock ”Sätt namn på berättelsen” and it goes something like this:

Ta först reda på vilka favoritberättelser din hjärna har. Därefter ger du berättelserna namn, t ex ”Jag är ensammast i världen” eller ”Det kommer att gå åt helvete för mig” (dessa är mina exempel, den första är ju rent ljug och den andra vet vi inget om men den är i alla fall inte särskilt hjälpsam när jag vill vara glad och energirik). Det finns ofta flera variationer på samma tema. T ex kan berättelsen ”Det kommer att gå åt helvete för mig” både handla om att jag aldrig kommer att träffa någon kärlek – och om att jag inte orkar med mitt jobb. Idag handlade den om att jag kommer bli bänkalkis. När dina berättelser dyker upp till vardags ska du kalla dem vid namn, t ex ”Just det, det här känner jag igen. En gammal favoritberättelse. Jag är ensammast i världen”. Eller, ”Aha! Den här berättelsen, Det kommer gå åt helvete för mig, igen”. När du väl har konstaterat att du känner igen en berättelse och kallat den vid dess namn så har du gjort jobbet. Sedan är det bara att låta den vara. Inte håna tanken, inte motarbeta den. Du behöver bara låta den komma och gå, samtidigt som du lägger din energi på något mer givande. (Fritt ur ”Lyckofällan” av Russ Harris).

En liten övning gör så klart inte särskilt stor skillnad. men visst är det spännande att experimentera lite!?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation