På besök i min hemstad, Umeå. Hänger en stund med gamla vänner. Försöker beskriva var jag flyttat, vad jag gör på jobbet, vilka jag umgås med. Svårt, då våra referensramar blir alltmer olika. Svårigheten består också av det omöjliga i att få till ett sammanhängande samtal när ca tio ungar härjar omkring oss. Suck. Vilket liv! Så långt ifrån mitt. Kan ändå inte låta bli: Tänk om jag stannat kvar här. Kanske haft två barn, jobbat på lassa, tränat spinning på iksu, gått ut på rex, bott på berghem, tagit bilen och storhandlat på maxi. Nog hade jag kunnat bli lycklig här. Inte så utmanad kanske, förmodligen mindre tillfreds. Säkert tråkigare, men också tryggare. Och trygghet behöver ju jag, utmaningar också men utan trygghet växer jag inte av dem.

Ett annat liv? Tänk om jag flyttat tillbaka hit efter första jobbåret som planerat. Sliding-doors-känsla. Men en sak är säker: vart man än flyr, vart man än går, så blir man aldrig kvitt sig själv. På gott ont. Här en vy som inte gör ont:

image

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation