Jag minns när min nu bortgånge farfar bodde på hem och var dement. Då och då överraskades han, och vi, av stunder av klarhet. Plötsligt mindes han vårt hemtelefonnummer, kunde slå en signal och fråga min pappa hur det var med barnen. I nästa ögonblick förstod han inte vem han pratade med. Mot mig var farfar alltid vänlig men jag undrar om han kände igen mig som sitt barnbarn? En gång när vi dök upp hade han burit ut teven i förrådet; så att inte Hitler skulle kräva in den mitt under rasande krig. Pappa brukade ta med sig farfar ut i solen. De köpte alltid Magnum Mandel (det gör min pappa än idag) , trots att farfar varenda gång spottade ut mandelflisorna och skrockade  ”knallhattar!”, med ett ursäktande leende i ögonen.

mm

Nu blev jag lite blödig, ska försöka återgå till temat… I morse vaknade jag tidigt; nackdelen med att ha sovrumsfönstret på vid gavel är ju att alla stadens ljud läcker in. När väckarklockan ringde var jag alltså redan ganska pigg, så istället för att snooza och kämpa mot sömnigheten en halvtimme så klädde jag på mig och tog en morgonjogg. Det kändes att det skulle bli en riktigt varm dag, och det bar mig emot att tänka på kontoret. I duschen fick jag idén att ta med mig min frukost till en av bryggorna som jag dagligen cyklar förbi på väg till arbetet. Sagt och gjort. Väl på plats språkade jag lite med en tant som kom klättrandes upp ur vatten efter sin morgonsimtur. Hon skulle ta en i eftermiddag också och hon tyckte inte om idén med en bro ut till Årsta holmar. När hon gått slog det mig att mina tankar var så… positiva. Jag tänkte att sådana här stunder kan vara riktigt fina, att jag kanske klarar mig ganska bra på egen hand och att jag så klart kommer att träffa någon att bli kär i (och som är kär i mig) så småningom! Gungeligung med benen ovan solblanka vattenytan.

 

brygga2

 

Jag kallar dem mina stunder av klarhet. De där tillfällena, nästan alltid efter träning, då jag känner mig som jag tror att alla andra känner sig. Ångestfri. Lugn. Lätt att styra tankarna. Försiktigt optimistisk. Tänk den dagen det finns ett (lagligt) piller för att få må så jämt. Ah!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation