Jag har ett kvalificerat jobb, jag har bolån och ordnad ekonomi, bakom mig finns en respektabel idrottskarriär, jag håller middagsbjudningar och jag anlitades ett tag frekvent som toast madam på bröllop. Men känslomässigt blir jag fan aldrig äldre än 15.

Jag är sårad. Har av annan individ tillskansats en mix av sorg, skam och ilska. En handikappande liten blandning, har det visat sig: Sorgen och skammen hindrar mig från att leva ut ilskan – trots att jag intellektuellt vet att jag borde markera en gräns. Dra ett tydlig streck i sanden och säga stopp. Inget mer nötande på min redan svaga stolthet, inget mer svältande av min redan hungriga längtan, inget mer slarvande med min klumpigt hoplimmade självrespekt. Istället ger jag hen mer betänketid. ”Du kan väl fundera, för snart orkar jag inte mer”. Så har jag mjäkat sen Sundsvall brann. Nåja. Mars.  Allt bara för att slippa mer sorg och skam; känslorna som kommer när en anser sig vara ensam och övergiven.

sitta inne

Jag vet att känslor inte är farliga, dock lever jag inte alls i enlighet med den kunskapen. Jag beter mig som att känslornas berättelser är sanningar. Livsregler. Känns det som att jag inte kommer att klara det, så försöker jag inte. Pinsamt. Men det slutar inte där. För att ändå hantera den aktuella situationen där jag blivit sårad, ägnar jag mig just nu nästan konstant åt tankar på hur jag/universum ska får hen att agera i linje med mina förhoppningar. Följande exempel är BARA ETT URVAL av idéer som kan påverka situationen i rätt riktning: om hen får dåligt väder på sin semester, om jag dricker mig redlös, om jag hör av mig exakt lagom mycket, om någon i min släkt dör, om hen får få likes, om jag springer personbästa på Lidingöloppet, om jag blir si brun och så smal, om jag börjar volontärarbeta, om jag klipper mig, om Argentina vinner fotbolls-vm, om jag låtsas kunna mycket om fotbolls-vm, om jag blir sjuk, om jag bjuder på god mat, om jag låtsas som att jag inte bryr mig om mat, om jag levererar bra skämt, om jag är snäll, om jag är sträng, om jag har nya jeans, om jag visar mina känslor, om jag döljer mina känslor, om jag har roligt på min semester, om jag går på dejt, om jag kan hålla andan i tre minuter eller om jag är extra noggrann med att inte kliva på A-brunnar. En tonåring har tagit min själ i besittning, ve mig!

tonår

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation