Nu känns det som att vårn har kommit till Stockholm. Minnet fungerar så märkligt, lukter och årstidsväxlingar framkallar alltid påminnelser om liknande tillfällen från förut. Nu minns jag förra våren. En av mina värsta. Krossat hjärta och utled på arbetet och nervös novis i singelbranschen. Ledsen bakåt. Rädd framåt.

image

Kontrasten blir tydlig när jag ser hur jag har det i år. Jag mår så mycket bättre. Och det är just i själva omslaget mellan ljust och mörkt som jag får bäst fatt i skillnaderna. Korta stunder kan jag förvånat se med perspektiv på mina egna tankar. Igår, medan jag blickade ut över ett soldränkt Stockholm, så slog det mig att jag – inom vissa områden, gamla teman – inte alls har särskilt hoppfulla eller positiva tankar om framtiden nu heller. Skillnaden är: Jag tänker inte på framtidenJag lägger inte så mycket tid på att oroa mig nu. Istället tänker jag på att passa bussen, på en film jag vill se, på att det är melodifestivaltider, på en katt som är söt och på vad kompisen bredvid mig har att säga. Hade jag kommit hit tidigare om jag ansträngt mig mer för att styra min uppmärksamhet mot nuet? Jag vet inte. Kanske. Men det ids jag inte lägga energi på att grubbla över nu. Det är ju vår i luften och säkert nåt på teve.

Ja ni HÖR ju.

Tussilagokyssar och fågelsång, da Kit

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation