De sista veckorna har jag utvecklat en rutin som jag njuter något alldeles ofantligt av. När barnet somnat i sin vagn ställer jag honom på behörigt avstånd och slår mig ner i bersån. På bänken under äppelträden. Lägger upp fötterna på bordet, tar på mig hörlurarna och tänder en cigarett. Rökning är en omhuldad ovana som jag återupptagit så smått efter amningsavslut. Utan att känna så mycket som ett spår av dåligt samvete. Men jag gör det inte så att barnet ser. I hörlurarna har jag sedan haft Lena Andersson, P-O Enquist, Kristina Lugn och radarparet Birgitta Stenberg och Märta Tikkanen. När de i programmet Allvarligt talat i P1 besvarat lyssnarnas frågor om livets väsentligheter. Det liksom kvillrar i mig när jag tar in deras ord och tar små och stora tankehopp.

I ett av programmen svarar P-O en ung kvinna som vill ha råd kring om ifall det är en bra idé att dela upp sitt liv i två, då hon under vinterhalvåret skulle vara på varmare breddgrader, detta eftersom hon har svårt att stå ut med den svenska vintern. Han råder henne då att stanna hemma, men att istället ägna vintern åt en annan slags resa. Inåt. Både i sig själv men också in i en författare. Tror orden han använder är ”att äta upp ett författarskap inifrån”. Detta genom att välja en betydande författare och ta sig igenom det kronologiskt. Bok för bok. Och om där finns självbiografier ska dessa läsas parallellt med de skönlitterära verken. Viktigt är också att inte läsa någonting annat under den här perioden. Inte ens tidningar. Gå helt upp i processen och in i personen. För att kunna förstå hur denne blivit till, hur författarskapet formats. Han säger att efter detta kommer du aldrig bli dig lik. Och en får förstå att han anser det vara någonting bra.

Med det här rådet i minnet lyssnar jag nu på programmen som Birgitta och Märta håller i. Birgitta som ju just för några dagar sedan har dött. Deras samtal känner jag är en plats jag skulle kunna stanna på länge. Oavsett ämne så sitter jag mest bara och ler, nickar och frustar. Jag bara tycker om dem så. Och jag tänker att vilket jädra lyckokast att jag inte läst några av deras böcker. Vilken fröjd. För nu skulle jag faktiskt kunna göra så som P-O föreslår. Äta upp dem inifrån. En efter en. Och aldrig bli mig lik. Jag tror då att jag börjar med Birgitta.

image

 

Detta är vad jag ser när jag sitter på träbänken i bersån.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation