Tänker mycket på hur jag förhåller mig till nuet, då och sen, när jag nu går runt i medeltida Visby. Som ju var mitt under tre år. När de tre åren var mitt nu så ägnade jag större delen av min tid åt att längta bort. Hitta fel. Nu, utan att försöka, ser jag massor av rätt. Och har svårt att förstå mitt dåtida jag. Och så tänker jag att jag fortfarande gör så. I mitt vardagliga nu. Och funderar på vad framtidsjaget kommer ha att säga om det.

image

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation