När jag var ett litet barn. Då var jag rädd doktorn nåt alldeles fruktansvärt. Tandläkaren behövde jag inte gå till, så länge jag hade mjölktänderna. Då jag vid mitt första besök i skräck hade bitit en sådan så att blodvite uppstod. Och vanliga doktorn undvek jag så långt det gick. Som tur var så var jag ett rätt så friskt barn. Och har så varit även som vuxen. En del ihopbitning har dock förekommit. På festival en gång så ville de skicka mig till akuten pga urinvägsinfektion som gått upp i njurarna. Jag var tvungen att gråtsvidkissa minst en gång i halvtimmen, men struntade i akuten och fortsatte dansa. Gick bra. Halsflussar har jag tandgnisslat mig igenom. Jag låtsades som att det regnade då jag under studenttiden hade en mensblödning som varade i drygt ett halvår. I alla fall. Sedan graviditeten har jag börjat märka att det vänt. Det senaste året har jag uppsökt vården så ofta att jag fått ett högkostnadsskydd. Tidigare har jag blivit talträngd och hjärtsusig när jag suttit i doktorns kontor. Nu märker jag att en behaglig känsla kryper sig på. Någon som frågar mig saker, saker som handlar om bara mig. Någon som verkligen vill veta. Nån som kanske till och med klämmer på mig. Nickar och hummar. Säger något i stil med ”det kan vara jättejobbigt, lider du mycket?”. Någon som månar om mitt välmående. Om så för bara femton minuter. Idag var jag till exempel hos doktorn för att prata om obestämbar klåda (!?!). Skulle mitt yngre jag aldrig kommit på tanken att dryfta med någon. Men mitt jag nu idag. Jag njöt. Och förvånade mig själv på kuppen. Jag kom till och med på mig själv med att fantisera om att hen bekymrat skulle säga ”Du, det här ser allvarligt ut, du får nog komma tillbaka redan imorgon. Eller nej förresten, vi lägger in dig bums för observation”. Hoppades inte på något som skulle döda mig alltså, i så fall bara nästan. Så blev det inte. Men hoppet lever!

När jag tänker efter så kanske detta snarare än utveckling handlar om återgång, regression. Att världen utanför skrämmer mig så mycket att jag söker trygga föräldrafigurer runt varje hörn. Hur som helst tror jag att jag vinner på det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation